isorropia 

Isorropia - Etikkonsulter

Innehåll


Framsida
Tjänster
Företaget
Personerna
Textarkiv
Bokhylla








Kan vi resonera förnuftigt om moral

Rabbe Kurtén

(Ej publicerad)

Enligt den svenska filosofiska traditionen från Hägerström och hans lärjungar är svaret på rubrikens fråga ett kategoriskt nej. Moraliska omdömen som "det är rätt att ljuga", "du skall inte stjäla", "det är din plikt att hålla din kvinna i tukt och herrans förmaning" och andra liknande satser utsäger enligt de s k värdenihilisterna ingenting som kan vara sant eller falskt. Jämför med satser som "bilen är blå", "den står på gatan utanför porten". Där ser man ser tydligt att man bara har att gå ut och se efter så kan man fastställa om påståendena är sanna eller inte. De moraliserande satserna däremot är, enligt Hägerström, närmast att jämföra med känsloutbrott som "usch för att stjäla", "hurra för att ljuga" eller uppmaningen "slå din fru när hon behöver det!". För sådana uttryck gäller inte den vanliga logiken och därför kan vi inte resonera förnuftigt om dem. Vi kan dela den känsla som kommer till uttryck eller ta avstånd från den, men det är också allt. Och därmed har yrkesfilosoferna, de professionella heltidstänkarna, klivit av och lämnat över samtalsrummet till ett fritt tyckande.

För 40 år sedan, i början av 60-talet, gav Ulla Åhgren-Lange ut en pamflett som hette "Moral för tvivlare". Det var i begynnelsen av den stora sekulariseringsvågen, Gud höll på att avskaffas och Ulla Åhgren-Lange ville visa att moral behövs även fast man inte längre tror på Gud. Tidstypiskt försöker hon med "rationella" argument motivera att det är nödvändigt för samhället att människor har moral. Det var kanske nödvändigt att säga på den tiden, i dag skriver till och med ekonomer från handelshögskolorna om att det behövs mer moral i samhället, bristen på moral innebär en samhällsekonomisk förlust eftersom transaktionskostnaderna blir onödigt höga om ingen kan lita på någon annan. När hon så konstaterat att moralen behövs vill hon med enbart förnuftsargument resonera sig fram till en moral för de rationella, för tvivlarna, de som inte längre tror på Gud. Riktigt intressant blir hon dock först i slutet av boken när hon tillämpar sin etik genom att resonera kring den moraliska problematiken i några då aktuella filmer och pjäser. Då är det inte längre bara förnuftet som talar utan hennes medkänsla, hennes empati och hennes inlevelseförmåga.

En sak slår mig, när jag nu läser om "Moral för tvivlare". Då - 1962 - fanns i hennes värld egentligen bara två alternativ. "Den Kristna Moralen" dominerade fortfarande och var entydig och väldefinierad, den kunde benämnas med stora bokstäver och i bestämd form. Mot denna etablerade kristna moral för hon fram sitt försök att formulera en rationalistisk moral. Sen kan man kanske se ett möjligt tredje altenativ, det som hennes bok ville förhindra och mota i grind, det alternativ som innebar att man gjorde sig av med allt vad moral hette samtidigt som man slängde ut Gud.

I dag ser den svenska verkligheten annorlunda ut. Den svenska kyrkan och kristendomen har inte längre kvar sin tidigare ställning som nästan oemotsagd auktoritet även om det finns en rörelse tillbaka till kyrkorna. Vi har haft 60- och 70-talen med studentrevolter, vietnamrörelsen och all slags politisk sekterism på vänsterkanten. Fortfarande finns spår av detta kvar i det breda miljöintresset i dess olika former och i nya rörelser för global solidaritet, även om vi däremellan också haft 80-talets "tänk bara på dig själv"-rörelse. Och så har vi i dag en stor grupp invandrare långt bortifrån som hämtat med sig sina egna religiösa trosföreställningar och som lever med andra uppfattningar om vad som är rätt och moraliskt än vad vi är vana vid. Man skulle därför kunna tycka att det borde finnas ett stort behov av ett offentligt samtal kring moral och etik. Inte bara ställningstaganden i enskilda, konkreta frågor utan även en mer prinicipiell debatt om etikens fundament och om hur man skall kunna resonera förnuftigt om moral i detta inte längre så enhetliga Sverige.

Det svenska skolverket gör ett lovvärt försök att få de svenska skolorna att till alla elever förmedla ett antal allmänna, gemensamma värderingar, det som på byråkratspråk kallas "värdegrunden". Så här står det i läroplanerna från 1994:

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla"

Värdegrunden skall förmedlas från förskola till gymnasium, inte bara som teoretisk kunskap utan även i den praktiska utformningen av skolans arbete. Målet är att utveckla vad man kallar elevernas demokratiska kompetens. Hur de svenska skolorna sedan i praktiken arbetar för att förverkliga denna uttalade målsättning vågar jag inte ha någon åsikt om. Däremot tycker jag att mycket litet görs för att sprida och förankra denna värdegrund i det svenska vuxensamhället.

När en dominerande företrädare för landets ekonomiska maktelit i TV uttalar sig nedsättande om negrer, och sedan ytterligare späder på med att fråga om man inte längre får säga sanningen i Sverige så visar han mycket tydligt hur man resonerar i hans kretsar. De män som har den ekonomiska makten i landet delar uppenbarligen inte de värderingar som skall utgöra den gemensamma grunden för det svenska samhället.

När svenska män slår fruar och sambor så ger de uttryck för en kvarlevande föråldrad attityd som kan uttryckas som att mannen är familjens överhuvud och har rätt att uppfostra och tukta kvinnor och barn. Barnagan har vi nästan lyckats utrota, men fortfarande tar vi män tydligen inte som grupp tillräckligt klart avstånd från kvinnomisshandeln. Låt mig därför säga det en gång till. Män har aldrig rätt att slå eller misshandla kvinnor, det finns inga förmildrande - vare sig psykologiska eller sociala - omständigheter, det är alltid orätt. Män har naturligtvis inte rätt att misshandla andra män heller, men ger man sig i slagsmål med en annan man så löper man åtminstone den teoretiska risken att åka på stryk, eftersom män i allmänhet kan svara med samma mynt.

När hitflyttade män från andra kulturer lever med föreställningen att deras och familjens heder sitter i döttrars och systrars orörda mödomshinna och därför tar sig rätten att kontrollera dem genom hot, misshandel och till och med mord, så visar de att de ännu inte tagit till sig de värderingar som utgör grunden för ett liv i det svenska samhället. Sedan må man tvista om denna deras moral skall kallas sedvänjor, kulturella föreställningar eller sociala mönster, benämningen spelar dock en mindre roll. Men har någon på allvar konfronterat dem med svenska värderingar och med den svenska värdegrunden? Har någon resonerat förnuftigt med dem om moral?

Jag tror att det går att resonera förnuftigt om moral. Jag tror att det är nödvändigt att lära sig resonera förnuftigt om moral. Det faktum att ett resonemang om moral och värderingar inte följer samma logik som naturvetenskapliga teorier eller påståenden om den omdelbara och konkreta verkligheten omkring oss, innebär inte värdeomdömen kan reduceras till "ush, fy och hurra!". Det pågår en oerhörd mängd forskning och intressanta samtal kring etiska och moraliska frågeställningar ute i världen. Det kan man se om man gör en sökning på ordet "ethics" på webben. Men jag tror att vi i Sverige först behöver en grundläggande diskussion om etikens och de moraliska värderingarnas grunder. När den enda filosof som brukar uttala sig i moralfrågor är en bokstavstroende utilitarist och vi i övrigt lever i arvet från de svenska värdenihilisterna från början av förra seklet är det dags för ett nytänkande. Jag efterlyser ett sådant nytänkande som grund för förnuftiga resonemang om moral.

Faktaruta

Värdenihilism
En filosofisk riktning som menar att värdeord som gott och ont, bra och dåligt inte betecknar egenskaper med självständig existens i en objektiv verklighet.
Utilitarism
En filosofisk riktning som menar att frågan om moraliskt rätt och fel kan avgöras med en konsekvenskalkyl - moraliskt rätt är det handlingsalternativ vars konskevenser i det långa loppet ger det största överskottet eller i värsta fall minsta underskottet av lycka över olycka.

 

Nytt


Diskussionsforum

Vi öppnar för diskussion kring tankarna i boken "Vadå moral". Även andra moralfrågor kan tas upp.
(2010-02-22)


Mognat


Två aktuella föredragstillfällen

3/11 2009 inledde Rabbe Etisk Salong på temat Gärna moral, men på mitt sätt

4/11 2009 höll Rabbe föredrag på Klippan Showroom på temat Mänsklig egoism.


(2009-10-26)


Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela 2009

I 30 dagar vandrade Rabbe de 78 milen från St Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostela i Galicien i Spanien. Läs hans berättelse från vandringen.
(2009-09-08)


Vadå moral - jag gör väl som jag vill

Ett diskussionsinlägg i bokform som diskuterar en sekulär moral - en moral utan gud - utgående från vardagliga livssituationer.
(2009-08-20)


Kätterska betraktelser

Spalter publicerade i Ikaros under rubriken "Kätterska betraktelser".
(2009-08-20)