isorropia 

Isorropia - Etikkonsulter

Innehåll


Framsida
Tjänster
Företaget
Personerna
Textarkiv
Bokhylla








Argentina i förvandling

av Rabbe Kurtén

Tidigare publicerad i Ny Tid 26-27/2004

Vi åkte till Argentina för att hitta det finska. Finland är ju det enda land i Europa som tagit till sig den argentinska tangon och därav skapat en alldeles egen variant. Där måste ju finnas någonting som förenar, tänkte vi.

Macho-kulturen tyckte min fru. Den finska machismon och den argentinska är ju grenar på samma träd, det måste vara det som förenar. I tangon finns alla de beståndsdelar som osäkra män behöver för att dominera – mannen leder, kvinnan visas upp och visar upp sig, men bara på mannens villkor.

Nej snarare är det tilltron till starka ledargestalter, tyckte jag. Tänk på president Kekkonen i Finland och jämför med Peron i Argentina. Fast Argentinarna har gått steget längre. Där har man ett parti vars huvudsakliga uppgift är att förvalta arvet efter den forna ledaren. Å andra sidan brukar finländska ledare bli väldigt populära, de utses till ”landets sexigaste” i veckotidningsenkäter. Så icke i Argentina, där Eva Peron kanske är det enda undantaget. Där finns nämligen samtidigt en väldig misstro mot allt var politik och politiker heter. ”De bara skor sig allesammans” sade vår chaufför med eftertryck, när vi satt i taxin på väg till flygplatsen. ”Bort med dem allihop” har varit slagord i många av landets protestdemonstrationer. Misstron är kanske berättigad, men den försvårar samtidigt den demokratiska utvecklingen i landet, för att inte säga på hela den latinamerikanska kontinenten.

Vi kom till Argentina, vi tillbringade några veckor där och vi fann ett land i förvandling, ett land som återhämtar sig från en djup ekonomisk depression, och ett land mitt inne i en smärtsam och svår uppgörelse med sitt eget förflutna.

Den 24 mars 1976 tog militärjuntan makten i Argentina och avsatte den civila regeringen. Detta inledde en period av hänsynslös terror. Tiotusentals människor försvann - kidnappades, torterades och dumpades i havet, som det senare framkommit. Slutligen, efter det militära nederlaget i kriget om Maldiverna, efter åratal av protesterande mödrar, och efter allt kraftigare utländska påtryckningar såg sig militärjuntan tvingad att återlämna den politiska makten till civila institutioner.

Kring 28-årsdagen av militärkuppen fokuserades ett antal händelser och politiska symbolhandlingar som vittnade om att någonting nytt är på gång.

Klockan 10 på morgonen hölls en högtidlig ceremoni i militärhögskolans aula i nävaro av president och regering och ditkommenderade generaler och kadetter. På presidentens order plockade överbefälhavaren ner porträtten av två av skolans tidigare chefer, två som fungerat som ”presidenter” under juntatiden. Därefter höll presidenten ett tal där han fördömde militärens agerande och betonade försvarets roll i tjänst hos det civila samhället. Han gjorde tydligt upp med den tradition som anser att försvaret har en högre uppgift, försvaret av nationens ära, och som därför menar att militären står över lagen.

Ceremonin hade föregåtts av diverse bråk. Ett av porträtten försvann några dagar innan och fick ersättas med ett förstorat fotografi för att ceremonin skulle kunna genomföras. Ett antal generaler anhöll om att få gå i pension för att slippa närvara vid ceremonin. Och minst en kolumnist i pressen ondgjorde sig över att försvaret på detta sätt förödmjukades, eftersom det gjorde Argentina försvarslöst inför grannländernas upprustning och invasionsplaner.

Senare samma förmiddag invigde presidenten det nya muséet till minne av alla dem som försvann under ”det smutsiga kriget”. Museet öppnades i den militärskola i Buenos Aires (ECMA) som fungerat som tortyrcentrum under juntatiden. Museet skall samla in och visa vittnesbörd och minnen från förtrycket med en målsättning att detta ”aldrig mer” skall kunna upprepas.

Inte heller denna symbolhandling var okontroversiell. Delar av museet vandaliserades redan på öppningsdagen. Inom peronistpartiet kom motsättningar i dagen som ledde till att partiet plötsligt stod utan ledning. Parlamentsgruppen fick tillfälligt ta över ansvaret tills dess en ordinarie kongress kan sammankallas i höst. Presidenten förväntas då konsolidera sina styrkor inom partiet.

På kvällen den 24 mars hölls stora folkliga demonstrationer överallt i landet. Omkring 150 000 människor samlades på kongressplatsen i Buenos Aires och tågade till Plaza de Mayo utanför presidentens palats. Flygblad och banderoller uttryckte misstro och otålighet. ”Nu räcker det”. ”Vi betalar inte makthavarnas skulder”. ”Vi vill inte ha presidentens symboler, vi vill se mördarna i fängelse och alla dem släppta, som fängslats för sina protesthandlingar”. Och man klistrade upp affischer med kartor över staden där man markerat adresser till ännu inte dömda deltagare i förföljelserna under juntatiden.

Någon vecka senare såg vi en ny demonstration som också samlade omkring 150 000 demonstranter, denna gång utan att någon politisk organisation stod bakom. En ung man hade kidnappats mitt på ljusan dag utanför sin flickväns hus. Han hittades sedan mördad. Det förekommer ca 1200 kidnappningar om året inom BuenosAires-området. Dessa rent kriminella kidnappningar fortsätter eftersom de är lönsamma och mycket sällan klaras upp. Man misstänker allmänt att poliser ofta är inblandade. Pappan till den mördade unge mannen gick ut och vädjade om stöd och kallade till en demonstration. ”Vi vill ha trygghet på våra gator” var huvudparollen. Den stora uppslutningen i denna mer eller mindre spontana demonstration förvånade och förväntades leda till omorganisation och upprensning inom huvudstadens poliskårer, som fortfarande är mer eller mindre intakta sedan juntatiden. Demonstranterna krävde även strängare vapenlagar, och - naturligtvis - strängare straff.

Men hur var det nu med likheterna med det finska, hittade vi dem?

Visst finns de, men de ligger liksom på ett annat, mer ytligt plan. Flaggan är blåvit, man spelar dragspel och man äter pastejer. Och den ensamme hjälten, Finlands Jussi, har sin motsvarighet i pampans gaucho, som rider ensam, långt borta från civilisation och närmaste grannar. I tangons längtansfyllda toner och ord får även hans instängda känslor sitt uttryck.

 

© Copyright Rabbe Kurtén

Tillbaka

Nytt


Diskussionsforum

Vi öppnar för diskussion kring tankarna i boken "Vadå moral". Även andra moralfrågor kan tas upp.
(2010-02-22)


Mognat


Två aktuella föredragstillfällen

3/11 2009 inledde Rabbe Etisk Salong på temat Gärna moral, men på mitt sätt

4/11 2009 höll Rabbe föredrag på Klippan Showroom på temat Mänsklig egoism.


(2009-10-26)


Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela 2009

I 30 dagar vandrade Rabbe de 78 milen från St Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostela i Galicien i Spanien. Läs hans berättelse från vandringen.
(2009-09-08)


Vadå moral - jag gör väl som jag vill

Ett diskussionsinlägg i bokform som diskuterar en sekulär moral - en moral utan gud - utgående från vardagliga livssituationer.
(2009-08-20)


Kätterska betraktelser

Spalter publicerade i Ikaros under rubriken "Kätterska betraktelser".
(2009-08-20)